IBLAND blir det bara för mycket (eller för lite). Min själ faller samman känns det som. Jag försöker se allt positivt, men när mycket går emot mig så funkar inte alltid det. Det är tufft, livet är tufft ibland. Jag är inte tuff, jag går sönder men jag vill så gärna vara hel. Endel saker är helt enkelt för bra för att vara sanna. Jag är trött på att det aldrig kan vara smärtfritt. Jag har kommit så långt sen jag lämnade mitt förflutna. Från att bli sedd som en pundare (av att vara "instängd" i några år och undvika livet så gott som så förlorar man lätt en pigg och fräsch yta) till att stråla (?), jag mår bra nu! Men ändå ska något göra det lite surare. Jag måste tuffa till mig och inte se allt mörkt, något ljus finns det. Jag måste bara hitta det. Jag tror ju faktiskt på att allt sker av en anledning. Detta tråkiga sker för att något annat, bättre kommer ske...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar