DAG 28: ÄTSTÖRNINGAR

DET första dom flesta tänker på när någon säger ätstörning är nog anorexi och bullimi. Jag anser att begreppet ätstörning är så mycket mer än det. Jag anser också att jag själv har en störning när det gäller mat. Jag är jätte dålig på att äta överhuvudtaget. Väldigt ofta äter inte jag frukost, av olika anledningar. Till exempel att jag går upp försent att jag inte hinner, jag har inget hemma som jag är sugen på eller att jag gör saker och skjuter upp det så det blir en sen lunch till frukost i stället. Jag äter i stort sätt aldrig mellanmål, hur svårt ska det vara att knappra i sig ett äpple egentligen? Middag...denna middag... Ibland äter jag tillsammans med mina grannar och då blir det alltid riktig mat. När jag är själv hemma så är det lite olika. För det första så har jag ingen inspiration och heller ingen motivation till att äta middag. Jag kan aldrig bestämma mig om vad jag ska laga. Ingenting som jag har hemma liksom ger mig idéer. Jag kan stå i köket och bara stirra i kylen och inte ha en aning om vad jag ska äta. Och då måste jag berätta för er att jag har massa mat hemma i både frys och skafferi, där det kanske brukar saknas mat är kylskåpet, där finns det i stort sätt bara sallad, ägg, creme fraschie och lite så. Ganska ofta blir jag sugen på något speciellt och då köper jag hem så jag kan laga det, men då går det åt "onödiga" pengar, eftersom jag redan kunde ha ätit nått annat av allt jag har hemma.

Åter till ätstörningen... eftersom jag försöker gå ner i vikt får jag typ "ångest" av att äta, samtidigt som jag älskar att äta. Nästan jämt när jag äter så tänker jag att nu äter jag alla dom kalorier jag förbrände på träningspasset..... Alltså får jag en känsla av att träningen ger inga resultat eftersom jag äter. Jag har en tendens att vilja svälta mig själv, då tänker jag logiskt att om jag inte äter och tränar så går jag ju ner i vikt. Logiskt är det inte egentligen och jag vet att det inte fungerar så men eftersom jag så jävla gärna vill gå ner i vikt så blir det så automatiskt på något vis. Det anser jag vara en ätstörning! Jag har också svårt att "unna" mig något, för det första så blir det ofta för mycket och jag anser egentligen att det är okej att ta en bulle vid fikat eller köpa lite lördags gott för det tillhör livet att kunna njuta tycker jag. Grejen är att jag jämt mår dåligt för att jag ätit något som jag "inte borde" ätit, även om det egentligen inte gör ett dugg att jag åt den där bullen eller köpte lite lördagsgodis.

Samtidigt som jag får dåligt samvete av att äta så älskar jag att äta. Jag äter ofta alldeles för mycket av tre anledningar. 1. Det är så gott att jag kan äta hur mycket som helst. 2. Jag har ätit dåligt hela dagen så när middagen serveras så äter jag för mycket för att jag är så hungrig. 3. Jag har någon konstig fix i huvudet att jag måste ta mer mat, när jag egentligen vet att en portion räcker.

Jag är inte klok egentligen för jag vet så väl hur jag borde äta och att jag inte kan hålla på att svälta mig själv men det är något i min hjärna som inte riktigt fungerar. Det ska ske ändring nu, jag ska på något vis planera upp hur jag borde äta och vad jag ska äta så att tillsammans med träning hjälper mig att fortsätta gå ner i vikt. Nu ska jag skriva något roligt(!), samtidigt som jag skrev föregående mening så tänkte jag att jag skulle köra en nutrilett period typ från och med i morgon...svält! För jag vet ju att jag går ner när jag dricker pulversoppa varje dag i en vecka eller två.... Nej, jag blir galen på mig själv! 

15 kilo har jag gått ner och jag vill fortsätta gå ner!