MITT STÖRSTA MISSLYCKANDE PÅ LÄNGE!

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja eller hur långt detta inlägg kommer bli. Hur som helst så i morse raserade hela min värld kändes det som. Jag vaknade och hade fått mail om att jag inte klarade tentan! Min första tanke var såklart FAN! men ändå kändes det okej, nu visste jag hur läget var och jag har kommit in på en annan kurs under våran. Självklart känns det hur surt som helst för att jag MISSLYCKATS! När jag pratade med mamma i telefonen brast jag i gråt och hade svårt att kontrollera mig ett tag efter att vi lagt på. Att min telefon höll på att jävlas med mig gjorde inte saken bättre, jag skrek på den vid några tillfällen och det är inte likt mig att skrika för mig själv. Efter ett tag tog jag mig ner till gymmet, hög musik i lurarna och ganska hård träning gjorde att jag kunde lugna ner mig lite. Men det var ganska svårt att koppla bort tankarna och det var många tillfällen då gråten var uppe i halsen och mina ögon var helt grumliga av tårar. USCH! Jag har misslyckats med min utbildning! Jag blir spärrad! Det känns inte så härligt, självförtroendet är inte högt annars och nu har det fått en rejäl törn kan jag säga. Självklart vart min vanliga reaktion vid motgångar, godis! FAN! Jag har på sista tiden tänkt om när det gäller godsaker, det är inte fel att unna sig lite gott i bland, bara det inte blir för mycket. Men att gå och köpa godis av anledningen att jag är arg, ledsen, förbannad och besviken... det är inte okej för det är så jag gjorde förr! Det är mitt gamla beteende! Men jag ska stå på mig, inte falla tillbaka.

Jag är också lite rädd för att jag ska tappa utbildningen helt, jag är ju redan ganska osäker på vad jag vill göra med mitt liv. Eller så känner jag så bara för att det inte går bra för mig i skolan, jag vet inte. Hur som helst så är det många tankar som cirkulerar just nu. Jag ska på ett möte på tisdag angående jobb och jag hoppas få in en fot så jag kan få jobba mycket i vinter och vår. Det skulle vara perfekt! Sen har jag ju kommit in på en kurs under våren som är på distans, så ekonomin behöver jag ju inte oroa mig för egentligen, bara det inte blir problem med csn, för då ligger jag pyrt till.

På måndag har jag en grej i skolan att ta igen, det känns inte ett dugg motiverande att sitta med det hela helgen, jag blir ju ändå avstängd! Men en god vän har peppat mig lite under dagen och jag ska göra mitt bästa, det värsta som kan hända är ju att jag blir underkänd men då har jag ändå försökt och inte gett upp. Men det är inte riktigt min grej med muntliga förhör, jag blir nervös, väldigt nervös och ingenting som jag pluggar på fastnar och jag bara skämmer ut mig själv för att jag inte kan svara på en enda fråga. Sist jag hade den här grejen (då jag blev underkänd) så mådde jag så dåligt att jag inte sov någonting på natten och mådde så illa hela dagen att jag vara nära att kräkas flertal gånger. Sen satt jag där och skämdes ihjäl för att jag inte kunde svara på en endaste fråga...vad tänker människor om mig då egentligen? Att jag inte pluggar? Att jag är dum i huvudet? ÅNGEST!

Väldigt långt inlägg blev det så nu slutar jag skriva för den här gången!