Vill varna mina läsare för ett "sånt där" inlägg. Jag vill också poängtera att jag skriver såna här inlägg för att skriva av mig, för att berätta för mina nära och kära hur saker och ting ligger till i mitt liv, hur jag mår. Jag har extremt svårt för att prata om detta öga mot öga och därför väljer jag att skriva. Det är inte mitt sätt att söka uppmärksamhet eller sympati. Jag är inte ute efter tyck-synd-om-mig reaktioner på något sätt. Vissa anser säkert att jag förstört för mig själv och får skylla mig själv, så anser jag också. Men jag har haft det väldigt svårt och har det fortfarande och jag försöker så gott jag kan. Jag kan med 150% säkerhet säga att INGEN vet egentligen hur jag haft det under de senaste åren, eftersom jag av någon anledning inte kan prata med människor omkring mig. Jag stänger om mig själv och visar ingenting utåt. Men jag välkomnar er att läsa om mitt liv och jag hoppas att ni kan förstå min lite grann i alla fall.. =)
För ungefär ett och ett halvt år sedan skedde en stor förändring i mitt liv, jag gav upp något som jag försökt med i 8 år. 8 år fulla av kärlek och skratt, men också fulla med svek, tårar, ilska, begär, lögner, "fula" människor, missbruk av olika slag, en helt annan värld än vad jag egentligen ville leva i. Det gick så långt att jag gav upp. Jag lyckades hitta tillbaka till mig själv, började skolan och mådde bättre och bättre hela tiden. Skolan och människorna jag träffade där räddade mig lite grann. Men jag kan också tacka mig själv för detta, för det är faktiskt jag själv som har utvecklats som person och det är jag som mår bättre nu.
Dom senaste veckorna har varit väldigt tunga och jobbiga för mig (tänker inte repetera allt, ni vet vad det handlar om, press, stress, tenta, ångest, skolan) och jag har känt mig allmänt värdelös. Jag har försökt så gott jag kunnat men det har inte räckt till. Igår kom jag till den punkten då jag faktiskt gav upp! Jag gav upp min utbildning, min framtid! Jag satt i flera timmar in på natten och kolla jobb och auipair för att förhoppningsvis hitta något som jag kunde funka. Tillslut orkade jag inte längre och gick och la mig. Under natten drömde jag massa konstiga drömmar, som jag kan tolka på olika sätt och när jag vaknade förstod jag att jag kan inte ge upp! Jag gav upp igår, men idag ångrade jag mig. Jag vill inte ge upp!
Nu kommer jag invänta ett besked angående tentan, om jag får göra om den eller inte. Det beskedet får jag förhoppningsvis innan helgen. Om det är så att jag får göra om den, kommer jag bo i böckerna till och med den 29/11 för det finns ingen chans att jag ska misslyckas på den tentan igen! Jag ska klara den!!
DET KOMMER KRÄVAS BLOD, SVETT OCH FÖRMODLIGEN TÅRAR, MEN JAG SKA KLARA DET! (om jag inte får göra om tentan så tar jag de problemet då, då kommer min framtid se lite annorlunda ut, men jag kommer fortfarande sträva efter att klara av skolan).
Jag gav upp igår, men idag bestämde jag mig för att verkligen kämpa in i det sista!
Jag som också kämpar med både det ena och det andra (och jag skriver långt ifrån allt i bloggen..) står fast vid att man FÅR ge upp ibland!
SvaraRaderaMin erfarenhet har lärt mig att man oftast kommer tillbaka igen, men då 50 gånger starkare. DET är bra!
en STOR kram till dig, vännen!