onsdag 8 september 2010

JAG TOG STEGET IDAG

Egentligen var det skola idag, men det är onsdag och det betyder gruppen på vårdcentralen och eftersom jag missade förra gången pga sjukdom så ville jag gärna gå idag. Jag gick. Jag vägde mig. Jag pratade. Jag lyssnade. Jag frågade. Jag tog steget. Verkar oklart. Verkar lustigt.

Flera år av mat. Flera år av socker beroende. Flera år av förnekelse. Flera år av tystnad. Flera år av ångest. Flera år av depressioner. Flera år av tystnad. Flera år av instängda känslor. Flera år av tårar. Flera år av sömn. Flera år av kärlek. Flera år av hat. Flera år av ilska. Flera år av kontroll. Flera år av svek. Flera år av frossa. Flera år av ensamhet. Flera år av ingenting. Flera år av allt.

Idag tog jag steget och bad om hjälp, psykologisk hjälp.

Finns inte så mycket mer att säga, jag behöver prata med någon om allt jag gått genom de senaste åren. Och det jag fortfarande går genom, tack vare de senaste åren.

1 kommentar:

  1. Hej Carolina!
    Vill bara säga att jag tycker att du är jätteduktig och jättestark! Jag beundrar dig verkligen, tycker det är modigt och strångt av dig att skriva så mycket som du gör här, att du delar med dig av ditt liv och dina bekymmer på din viktresa. Jag tycker, och är säker på att alla andra som läser här också tycker, att du är superduktig!
    Du kommer klara detta, dina nära och kära hejar på dig, du har gruppen på vc som du skriver om och jag försöker heja på här från datorn! Och skäms inte för att du tar till hjälp, tror det är mer regel än undantag att människor går till terapeuter/psyklogoer idag. Jag har själv gjort det. Man ska ta den hjälp man kan få och vill ha! :)
    Än en gång, kämpa på, jag hejar på dig och kommer forsätta med det!!
    Många kramar!

    SvaraRadera